hemkommen
Efter att ha varit hemma i en vecka är jag redo att åka iväg på nytt. Det är tur att jag har inträdesförhöret till antropologi nästa onsdag nere i Helsingfors. Efter de hundratals timmar jag har tillbringat på bussar och tåg i Indien ska det bli skoj att åka ner till huvudstaden med VR igen.
Tänk att jag kommer att ha min egen lägenhet till hösten. Ett eget kylskåp. Ett eget köksfönster och en liten dusch i Åbo eller Hesa. Tänk er det. Jag har inte tänkt på det tidigare. Det har bara känts väldigt avlägset. En möjlighet att bli bättre på finska, vilket jag måste bli. Eftersom jag märker att flera av invandrarna som jag undervisar har samma nivå som jag i den muntliga finskan. Därav drar jag slutsatsen att det måste vara möjligt för mig att lära mig finska om irakier och somalier kan på bara ett år! Det ser jag med skräckblandad förtjusning framemot.
kanslan av att vara europe
dagen nar vart sovrum forvandlades till ett BB
jag lag pa golvet och laste medan jag observerade dem ikvall. de ar nagot av det sotaste jag har sett. funderar pa att ta hem en av dem, eftersom vi aker fran goa i over morgon. men jag tror mamman skulle bli alldeles for ledsen. sa de far bo kvar under sangen.
som sma fagelungar later de. jag har aldrig tidigare tankt pa att kattungar later som fagelungar. same same, but different.
kattkram
Till gryningen "Du var solen när det dagas, parken när det våras och vi satt pa graset som vaxte i takt med himlen".
Valkommen till galenskapernas stad, Dhaka.
Det ar kaos pa hogsta niva. Att aka sex kilometer med auto rikshaw tog oss 1 h 45 minuter. Staden ar insvept i ett ljus gratt tacke av avgaser. Man ska inte duscha med oppen mun for vattnet innehaller arsenik. Miljontals manniskor dor varje ar pa grund av arsenik forgiftning. Om filtret i ett vattenreningsverk gar sonder stanger de inte ner produktionen, eftersom de ekonomiska forlusterna blir alltfor stora. Istallet kor de pa som vanligt. Ett par extra liv gar till spillo och filtret repareras. Lat oss hoppas att alla filter ar hela for tilfallet. Symptomen uppkommer forst om ett par ar.
Det har har jag och Jody fundert pa i dag.
Dessutom har vi fatt lunch istallet for frukost. Smorgas istallet for kvallsmat. Jag at kott for forsta gangen sen Wales. Det kandes ovant. Jag tyckte inte speciellt mycket om min hamburgare. Jag tror jag kor hart pa den vegetariska dieten hadanefter. Atminstone medan jag ar utomlands. Ingen talar engelska. Alla tror att de talar engelska, vilket innebar en miljon missforstand. Vi tar oss aldrig fram eftersom chaufforerna kor oss dit de tycker att vi ska fara. Inte dit vi verkligen vill aka.
Det ar underhallande. Det finns inte mycket annat att gora an att skratta. Jag langtar hem (eller atminstone till Indien). Vid det har laget har jag lart mig namnet pa alla konstiga matratter pa den indiska menyn, medan Bangladesh ar okant vatten.
Hakan Hellstrom och Kim Akerman gjorde min dag. Tack.
nackdelen med att budgetresa...
dessutom hade vi inga platser pa taget forst, men nar vi drog fram vara utlandska pass var vi plotsligt forst i en ko som bestod av trehundra personer. mystiskt. indien fungerar pa nagot markligt vis, nar man tror att det aldrig kommer att reda upp sig sa visar det sig att det finns en losning som ar langt mycket battre an vad man hade kunnat forestalla sig.
onska mig lycka till pa taget! haha.
stridsdansens teckensprak
befinner mig for tillfallet i kerala. anlande med nattaget igar. jag lever fortfarande, trots att jag lag gomd under en filt i tio timmar eftersom indiska man var valdigt angelagna om att ta foton av oss nar vi sov pa nattaget. hyi.
mangojuice i mina dreadlocks
For tva natter sen hande det! Lina Bonde utstod tortyr i over tva timmar for att fa haret flatat i dreadlocks. Jag tankte att om Bob Marley kan, sa varfor inte jag. Det var nagot av det smartsammaste jag varit med om! Tva man drog mitt i mitt axellanga har. Det kandes som att mitt harbotten skulle komma loss. Som tur var dok en kille med gitarr upp och spelade mig genom smartan. Utan honom skulle jag formodligen inte ha overlevt.
Nu ar mina blonda lockar ett minne blott.
Idag har vi legat pa stranden, druckit mangojuice med hela kroppen och undvikt indiska man med kameror. Jag saknar er, men inte vadret. Kram
solkramen ar full av sand och jag ar full av solkram
Jag vet nastan inte vad det ar for dag langre. Barfota gar jag omkring i sanden. Skoskav ar ett minne blott. Farskpressad apelsinjuice. Mitt har ljusnar. Mina ben morknar. Jag har nastan hunnit ikapp mig sjalv.
nagonstans mellan varven och lagren rinner allt ut
Staden ar kladd i ett lager av smogg. Solkram behovs inte. Jag andas avgaser och havslukter. En indisk man forutspadde att jag kommer att fa tvillingar, vilket ar lite skrammande eftersom min mormor ar tvilling och det sags val att tvillingfodslar hoppar over en generation.
Bokstaverna ar verkligen omedgorliga. Kanske det faktiskt finns en annan historia. Detta ar ingen sanning, men det ar en borjan. Dags att leta reda pa en annan berattelse. Vems historia ska man valja? Vilka detaljer ar viktiga, vilken sorts skor bar en vandrare?
En liten bat forde ut mig till the Elephanta Island. Jag fick veta allt om Shiva, varfor den ekonomiska krisen existerar och om kroppens balans av en liten guide. Han var klok. Fotterna fick skoskav och vinden gjorde ett fag
Nu sitter hon tillsammans med de motstraviga tangenterna. De har blivit lite medgorligare. Hon ar barfota. Kanske det trots allt ar ratt borjan.
ett barfota barn
mot mystikens land
varen har kommit!
forsta anhalt Wales
and i followed him around
Det är till någon som läser allt annat jag ber honom läsa. Någon som tar sig tid att försöka förstå mina skriverier som ibland är allt annat än konkreta. Det är till någon som skrattar åt mina ordvindlingar och som slutar snarka när jag sparkar honom på nätterna. Det är till någon som har de vackraste ögon jag sett och när de skrattar blir mina dagar till lycka och glitter regnar ner över vardagsrumssoffan.
Någon som kramar om mig när jag stiger upp klockan fem på morgonen med små små ögon, inrullad i ett täcke och med kalla fötter tassar ut i köket bara för att få lägga min nos i hans öra. Det är till någon som jag vill sjunga högt varje gång jag ser. Det är till någon som tänker praktiskt när jag saknar all logik i världen.
Någon som lagar mat åt mig, eftersom jag inte tycker om att koka.
Någon som har vackra fötter och som tycker om att bygga hus, vilket nästan får mig att vilja det samma.
Någongång.
Någon som verkligen får mig att vilja bekräfta alla klyschor om kärlek som finns. Men det är sant. Det är på riktigt.
Jag är så kär så jag tror jag blir till ett vårväder.
här kommer lycka för dårar och drömmar
en liten flicka i för stora skor säger "Jag skall nog lyckas"
Dagarna snurrar runt runt runt. En aningen borttappade och glömda
Även om ingen minns vad som egentligen hände
regnbågsspiltter
finns det fortfarande kvar
små strimmor av solljus över lakanen och havslängder av vatten
en liten flicka i förstora skor
här kommer lycka
havslängder och dagsljusa nätter
kartor och kompasser räknas mindre än
regnmålnsstråk
hjärtan och kapillärer
räknade är dagarna. likt små räkor ligger de i vasken och ser ynklinga ut.
Endast en liten dag kvar på jobbet, vilket i sin tur betyder mindre än två veckor till avfärd. Toppen!
Ute är det kallare än minus tjugo. På något sätt känns det som att det kommer att vara bättre med varmare än plus tjugofem grader.
