vaggvisaforflyktbenagna

Det här inlägget är till någon som inte läser min blogg särskilt ofta. Även om de flesta inlägg skrivs från hans dator. Även om det är vår juice jag dricker nu. Det är vår musik jag lyssnar till nu.

Det är till någon som läser allt annat jag ber honom läsa. Någon som tar sig tid att försöka förstå mina skriverier som ibland är allt annat än konkreta. Det är till någon som skrattar åt mina ordvindlingar och som slutar snarka när jag sparkar honom på nätterna. Det är till någon som har de vackraste ögon jag sett och när de skrattar blir mina dagar till lycka och glitter regnar ner över vardagsrumssoffan.

Någon som kramar om mig när jag stiger upp klockan fem på morgonen med små små ögon, inrullad i ett täcke och med kalla fötter tassar ut i köket bara för att få lägga min nos i hans öra. Det är till någon som jag vill sjunga högt varje gång jag ser. Det är till någon som tänker praktiskt när jag saknar all logik i världen.

Någon som lagar mat åt mig, eftersom jag inte tycker om att koka.

Någon som har vackra fötter och som tycker om att bygga hus, vilket nästan får mig att vilja det samma.

Någongång.


Någon som verkligen får mig att vilja bekräfta alla klyschor om kärlek som finns. Men det är sant. Det är på riktigt.


Jag är så kär så jag tror jag blir till ett vårväder.