stridsdansens teckensprak

efter en ochen halv timme av intensivt kroppssprak som for en okunnig lina mest liknade aggressiv krigsdans ska det bli otroligt gott med mat!

befinner mig for tillfallet i kerala. anlande med nattaget igar. jag lever fortfarande, trots att jag lag gomd under en filt i tio timmar eftersom indiska man var valdigt angelagna om att ta foton av oss nar vi sov pa nattaget. hyi.

mangojuice i mina dreadlocks

For tva natter sen hande det! Lina Bonde utstod tortyr i over tva timmar for att fa haret flatat i dreadlocks. Jag tankte att om Bob Marley kan, sa varfor inte jag. Det var nagot av det smartsammaste jag varit med om! Tva man drog mitt i mitt axellanga har. Det kandes som att mitt harbotten skulle komma loss. Som tur var dok en kille med gitarr upp och spelade mig genom smartan. Utan honom skulle jag formodligen inte ha overlevt.

Nu ar mina blonda lockar ett minne blott.

Idag har vi legat pa stranden, druckit mangojuice med hela kroppen och undvikt indiska man med kameror. Jag saknar er, men inte vadret. Kram


solkramen ar full av sand och jag ar full av solkram

Jag vet nastan inte vad det ar for dag langre. Barfota gar jag omkring i sanden. Skoskav ar ett minne blott. Farskpressad apelsinjuice. Mitt har ljusnar. Mina ben morknar. Jag har nastan hunnit ikapp mig sjalv.


nagonstans mellan varven och lagren rinner allt ut

Internet och langsamma tangenter. Bokstaverna stravar emot. De vill inte bli uttagna. Hoppas febrilt att hon ska valja nagon annan, nagot annat ord. Det basta skulle vara om hon skrev en helt annan historia. Men det fugerar inte sa. For du vet, nagonstans mellan varven och lagren siprar det ut.


Staden ar kladd i ett lager av smogg. Solkram behovs inte. Jag andas avgaser och havslukter. En indisk man forutspadde att jag kommer att fa tvillingar, vilket ar lite skrammande eftersom min mormor ar tvilling och det sags val att tvillingfodslar hoppar over en generation.


Bokstaverna ar verkligen omedgorliga. Kanske det faktiskt finns en annan historia. Detta ar ingen sanning, men det ar en borjan. Dags att leta reda pa en annan berattelse. Vems historia ska man valja? Vilka detaljer ar viktiga, vilken sorts skor bar en vandrare?


En liten bat forde ut mig till the Elephanta Island. Jag fick veta allt om Shiva, varfor den ekonomiska krisen existerar och om kroppens balans av en liten guide. Han var klok. Fotterna fick skoskav och vinden gjorde ett fag

Nu sitter hon tillsammans med de motstraviga tangenterna. De har blivit lite medgorligare. Hon ar barfota. Kanske det trots allt ar ratt borjan.

ett barfota barn


mot mystikens land

Packningen ar klar. Tank er, min stora vaska ar inte ens tolv kilo. Imponerande. Men min rygg skulle inte gilla att bara runt pa mer an sa.
Enda nackdelen ar att British airlines som vi flyger med hotade med strejk igar, men jag tror den blev uppskjuten annu en dag.
Nu ska jag ata. Sen STICKER JAG IVAG!!
Hejda Europa!!

varen har kommit!

Det var plus tio grader i dag. Pa riktigt! Jag trodde inte mina ogon nar jag vaknade och solen stralade in genom fonstret. Det var nastan sa att jag ville dansa en improviserad tackdans till vadergudarna.
Jody och jag hoppade in i familjens bil och korde ner till kusten. Det var blasigt, men jattefint. Kandes lite som att ga omkring i en gammal engelsk film. Jag har atit de obligatoriska fish n chips och funderat pa att lara mig surfa. Vidare har jag upptackt att Wales ar valdigt kulligt och det finns fullt med far och vildhastar overallt.
Nu ligger jag i Jodys sang och invantar kvallen. Jodys mamma har bestamt att vi ska fira pask eftersom vi kommer att vara i Indien da. Jag ar inte helt saker a hur hon har tankt det, men det blir sakert bra. Jag hanger bara pa.
Kram!

forsta anhalt Wales

Nu befinner jag mig aterigen i ett land som saknar boksaver med prickar. Som jag har langtat!
Min resa borjade med en bilfard ner till Tammerfors tillsammans med familjen. Vi simmade och at en god middag vid Nokia Eden. Sen korde vi ivag till flygfaltet.Efter att ha sagt hejda till dem forsokte jag luska ut vilken terminal flyget skulle anlanda till i London. Det var det ingen som visste. Inte ens nar jag kom fram var det nagon som kunde saga at mig vart Jod och hennes mamma skulle komma efter mig. Men allting loste sig och det var egentligen enklare an man skulle ha trott. Det fanns namligen bara en terminal, men Jody hade trott att det fanns flera. Vi skyller pa internet och konstig information. Jag blev alltsa hittad, matad med hamburgare (precis vad jag hade vantat mig av England), instuvad  en varm bil och skeppades ivag till Wales. Varfor stanna i London, nar man kan vara i Wales?
Till alla er som funderar hur jag ska klara mig, ni kan vara lugna. Staden som jag befinner mig i just nu ar inte ens en stad. Det ar en by. Liknar faktiskt Nykarleby valdigt mycket. Den enda skillnaden ar att har finns atminsone fem pubbar och de flesta hus ar av tegel eller betong. Jag har inte sett nagot tra hus an.
Ikvall ska vi ut pa en drink tillsammans med nagra av Jodys bekanta. Skoj skoj. Jag ska lana lite klader av Jody eftersom mitt bagage mest bestar av svala klader till Indien. Men det ar en senare fraga.
I dag har jag atit korv och stekt agg i rostat brod. Jag blev sa forvanad att de verkligen verkar ata sadana saker har hela tiden. Jag som inte ens tycker om finlandsk korv, blev valdigt skramd nar jag fick se den svarta korven som lag pa tallriken framfor mig. Men jag at upp den och det smakade faktiskt battre an det sag ut.
Wales valkomnade mig med oppna armar och jag trivs verkligen!
Hej svejs leverpastej (eller borde jag saga svarta korvar)!

RSS 2.0