vaggvisaforflyktbenagna

Min resa borjade med en bilfard ner till Tammerfors tillsammans med familjen. Vi simmade och at en god middag vid Nokia Eden. Sen korde vi ivag till flygfaltet.Efter att ha sagt hejda till dem forsokte jag luska ut vilken terminal flyget skulle anlanda till i London. Det var det ingen som visste. Inte ens nar jag kom fram var det nagon som kunde saga at mig vart Jod och hennes mamma skulle komma efter mig. Men allting loste sig och det var egentligen enklare an man skulle ha trott. Det fanns namligen bara en terminal, men Jody hade trott att det fanns flera. Vi skyller pa internet och konstig information. Jag blev alltsa hittad, matad med hamburgare (precis vad jag hade vantat mig av England), instuvad  en varm bil och skeppades ivag till Wales. Varfor stanna i London, nar man kan vara i Wales?

Till alla er som funderar hur jag ska klara mig, ni kan vara lugna. Staden som jag befinner mig i just nu ar inte ens en stad. Det ar en by. Liknar faktiskt Nykarleby valdigt mycket. Den enda skillnaden ar att har finns atminsone fem pubbar och de flesta hus ar av tegel eller betong. Jag har inte sett nagot tra hus an.

Ikvall ska vi ut pa en drink tillsammans med nagra av Jodys bekanta. Skoj skoj. Jag ska lana lite klader av Jody eftersom mitt bagage mest bestar av svala klader till Indien. Men det ar en senare fraga.

I dag har jag atit korv och stekt agg i rostat brod. Jag blev sa forvanad att de verkligen verkar ata sadana saker har hela tiden. Jag som inte ens tycker om finlandsk korv, blev valdigt skramd nar jag fick se den svarta korven som lag pa tallriken framfor mig. Men jag at upp den och det smakade faktiskt battre an det sag ut.

Wales valkomnade mig med oppna armar och jag trivs verkligen!

Hej svejs leverpastej (eller borde jag saga svarta korvar)!