mellan tårna och ut över tangentbordet faller jag in i bilden
En lite ledsnare melodi. Lite tröttare och lite kallare. Det värker i mina tår efter någonting overkligt. Jag går ut ur verkligheten och in i bilden. Känslan i tåspetsarna är avgörande. Tårna nynnar om glas, gräs eller kol. Underlaget är viktigt.
Fastklistrad och inklippt, så känns det. Det är som att bli fotad på gränsen mellan vakna och somna. Ända ut i tårna känns det. Under och ovanpå mellan naglarna. Det är inte obehagligt, bara en flyktig känsla av illamående. Tårna tåras av allt glassplitter.
Under mina naglar vissnar gräset och nagellacket flagnar likt höstlöv. Sprickorna sträcker sig ner till fästet. Prickar och bristningar av för lite kalcium. Det hjälper inte ens med tabetter längre. Sprickorna spräcker skyddsräcket. Huden börjar torka. Vit som snö dör den över tangenterna.
På bilden är jag fortfarande hel.
Fastklistrad och inklippt, så känns det. Det är som att bli fotad på gränsen mellan vakna och somna. Ända ut i tårna känns det. Under och ovanpå mellan naglarna. Det är inte obehagligt, bara en flyktig känsla av illamående. Tårna tåras av allt glassplitter.
Under mina naglar vissnar gräset och nagellacket flagnar likt höstlöv. Sprickorna sträcker sig ner till fästet. Prickar och bristningar av för lite kalcium. Det hjälper inte ens med tabetter längre. Sprickorna spräcker skyddsräcket. Huden börjar torka. Vit som snö dör den över tangenterna.
På bilden är jag fortfarande hel.
Kommentarer
Trackback
