Till gryningen "Du var solen när det dagas, parken när det våras och vi satt pa graset som vaxte i takt med himlen".
Valkommen till galenskapernas stad, Dhaka.
Det ar kaos pa hogsta niva. Att aka sex kilometer med auto rikshaw tog oss 1 h 45 minuter. Staden ar insvept i ett ljus gratt tacke av avgaser. Man ska inte duscha med oppen mun for vattnet innehaller arsenik. Miljontals manniskor dor varje ar pa grund av arsenik forgiftning. Om filtret i ett vattenreningsverk gar sonder stanger de inte ner produktionen, eftersom de ekonomiska forlusterna blir alltfor stora. Istallet kor de pa som vanligt. Ett par extra liv gar till spillo och filtret repareras. Lat oss hoppas att alla filter ar hela for tilfallet. Symptomen uppkommer forst om ett par ar.
Det har har jag och Jody fundert pa i dag.
Dessutom har vi fatt lunch istallet for frukost. Smorgas istallet for kvallsmat. Jag at kott for forsta gangen sen Wales. Det kandes ovant. Jag tyckte inte speciellt mycket om min hamburgare. Jag tror jag kor hart pa den vegetariska dieten hadanefter. Atminstone medan jag ar utomlands. Ingen talar engelska. Alla tror att de talar engelska, vilket innebar en miljon missforstand. Vi tar oss aldrig fram eftersom chaufforerna kor oss dit de tycker att vi ska fara. Inte dit vi verkligen vill aka.
Det ar underhallande. Det finns inte mycket annat att gora an att skratta. Jag langtar hem (eller atminstone till Indien). Vid det har laget har jag lart mig namnet pa alla konstiga matratter pa den indiska menyn, medan Bangladesh ar okant vatten.
Hakan Hellstrom och Kim Akerman gjorde min dag. Tack.
